Nä nu jävlar.
Eftersom jag inte skriver på mitt slutprojekt kan jag lika gärna skriva här.
Anledningarna till att jag inte skriver på mitt slutprojekt är potentiellt hur många som helst. Lathet, ADD, rädsla för att misslyckas, rädsla för att lyckas. Kanske är det bara för att jag är så upptagen med att vara nöjd med min idé. Jag myser så på tanken av hur intressant arbetet som ligger framför mig är att jag inte vill förstöra det med prestationsångest. Hej tankefälla. Hej dåliga tankemönster. Hej självdestruktivitet.
Nu är det på timmen ganska exakt två veckor kvar till deadline för slutprojektet. Jag tror att det ska gå bra. Jag tror faktiskt det. Jag ska göra allt jag kan för att inte göra mig själv besviken igen.
Och allt är annorlunda sen jag började behandla min PMD (premenstruell dysfori) med Citalopram i höstas. Allt är bättre. Dystymi, ADD, internetmissbruk, IBS, PMS, PMD. Diagnoserna, vare sig hypotetiska eller faktiska, felaktiga eller korrekta, haglade till höger och vänster under 2010. Hej frikort. Hejdå PMD. Hejdå hejdå hejdå.
Den ackumulerade listan på mina misslyckade/oavslutade kurser, uppsatser och projekt har blivit lång under årens lopp. Men nu ska inte några jävla hormoner eller stökhjärnor eller mindervärdeskomplex få sätta käppar i hjulet för mig längre.
Det första på min lista under 2011 är att klara av att skriva mitt slutprojekt. Det andra är att få ordning på min kropp.
Ja nu jävlar. Nu ska det hända. Jag ska ta min examen och jag ska må bra. Så är det. Så måste det bli. Så ska det bli.
